Som utlovat (för flera dagar sen) så tänkte jag nu berätta om något övernaturligt jag varit med om.
Den här lilla historien handlar om min morfar.
Morfar bodde länge hemma, i samma hus som oss (vi i källaren och mellanvåningen & han på övervåningen). Varje dag efter skolan gick jag upp till honom. Vi gjorde allt möjligt tillsammans, mest fikade vi och spelade fia med knuff. En gång i veckan kliade morfar mig på ryggen, med en kam. Jag minns att jag låg i hans knä, på mage och njöt av varje litet riv ifrån kammen och lyssnade på köksklockan. Samma klocka som mamma har i köket nu.
Tids nog blev även min supermorfar dålig. Han fick proppar på ett flertal ställen under några års tid.
Tillsist tyckte mamma att det var dags att han fick läggas in på hem då hon inte orkade ta hand om honom länge och huset började bli för litet för den växande familjen.
Vilket år morfar lades in på de gamlas hem i Enskede i Stockholm, minns jag inte.
Vi flyttade från Stockholm, efter moster, ner hit, runt om i området där mamma bor idag.
Jag minns att morfar blev så dålig så dom visste inte hur länge till han skulle leva.
Min moster och mamma åkte upp till honom och vakade över honom i 6 dagars tid.
I 6 dagar låg han i koma och alla bara väntade på att tiden skulle infinna sig och han skulle gå vidare.
Vi visste att han var riktigt dålig.
En vacker frostmorgon i november skedde det.
Jag hade sovit otroligt dåligt den natten, somnat sent och sovit oroligt.
Plötsligt vaknar jag av att min väckarklocka ringer. Stänger av den på knappen och registrerar tiden i huvudet innan jag somnar om. 05.02, nästan 1 och en halv timme innan jag själv skulle kliva upp.
Jag vet mycket väl om att jag inte hade satt den på ringning så tidigt, och en sån udda tid.
Iallafall, jag klev upp senare när jag egentligen skulle och gick till skolan som vanligt.
Dagen kändes konstig och både jag och mina vänner funderade på varför min klocka kunde ringa av sig själv, sådär plötsligt. Tankarna snurrade runt huvudet hela dagen, vad fasen hade det varit och varför ?
När jag kom hem från skolan den dagen möttes jag av mamma.
Äntligen hade hon kommit hem, efter 6 dagar. Dock så visste jag vad det betydde ..
Antingen hade hon åkt hem för att hämta mer kläder, för att åka upp och vaka över morfar.
Eller så hade det hänt, det vi väntat på.
Hon berättade att morfar hade gått bort på morgonen. Vi grät ut i varandras armar, under en lång stund. Vi pratade om alla fina minnen med morfar, hans speciella ljud han gjorde när man träffade honom.
Sen plötsligt kom jag ihåg väckarklockan. Frågade om hon visste den exakta tiden när han lämnade oss.
Gissa vad hon svarade ?
05.02
Morfar satte igång klockan för att säga att nu var det dags att lämna jordlivet för ett friskare liv som ängel i himlen.
Både jag och mamma blev fundersamma över att det hänt, men jag blev överlycklig. Just mig ville han ta farväl av. Mig av alla.
Tack morfar :')
Jag saknar dig. Du är förevigt älskad och saknad <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar