Varning för långt inlägg
Idag har vi fikat med min moster, så konstigt att vara här hemma och fika med henne liksom. Hon har aldrig tid att åka någonstans och vi är så glada att hon ville komma förbi oss och fika när hon var påväg hemåt ifrån Grövelsjön. Vi åkte till ett lokalt bageri/café och fikade. Har aldrig varit där inne fastän vi typ bor på det nästan. :P
Väldigt gott var det och inte alls så dyrt som jag trodde att det skulle vara.
Efter det åkte vi upp på gården för att skriva lite fakturor. När vi sen skulle åka hem kom vi in på jobb. Christoffer orkade inte lyssna på allt tjat ifrån sin pappa eller farmor så han gick och satte sig i bilen och lyssnade på musik och jag stod snällt kvar eftersom jag inte kan säga ifrån. Till slut kom vi fram till att svärfar ska höra lite med folk han vet har företag ifall någon behöver hjälp. Jag får ju liksom inte svar ifrån nåt jag söker..
Jag la en liten input om att jag gärna vill ha ett jobb där jag kan ha med mig hunden/hundarna/valpen.
Då brast det.
Christoffer har inte talat om för dom att vi ska ha en hund till..
Vilken miss.
Jag fick jordens jävla utskällning, spelade ingen roll vad jag sa, dom lyssnade inte. Allt var bara fel och så kunde man minsann inte göra och hela faderullan. Allt var bara så fel.
Åkte därifrån mer förbannad än någonsin. Vill knappt sätta min fot där igen. Vad fan har dom med att göra ifall VI skaffar en hund till? Dom är inte ens intresserade av hundar. Dom kan INGET om hundar. Dom behöver aldrig ens peta på hunden. Dom passar aldrig våra djur eller nåt.
Dom har absolut ingenting att säga till om, inget!
Christoffer blev så förbannad när jag talade om allt dom sagt.
Inte nog med att dom tjatar varje dag på att jag ska söka jobb (som att jag liksom inte gör det?!) utan dom ska dessutom bestämma hur vi ska ha det hemma, vad vi ska köpa och inte, hur vi ska leva våra liv. Ja, allt dom kan ha kontroll på ska dom ha kontroll på.
Dessutom är Christoffer trött på sitt jobb. Eller inte jobbet i sig men sin pappa som är hans arbetsgivare.
I onsdags blev det något fel på hans pappas maskin. Christoffer sätter igång och felsöker allting med multimeter och står ute i regnet i 2 timmar. Tillslut hittar han något som är fel och talar om det för sin pappa. Därifrån fanns det 2 alternativ - 1, ta sökningen ett steg längre och felsöka mer. 2, lita på att de är det som är fel och ta dit en mekaniker.
Hans pappa väljer att ta dit en elektriker som också felsöker samma problem. Elektrikern kom fram till exakt samma fel som Christoffer gjorde, det enda elektrikern gjorde mer var att söka flera andra alternativ som kunde vara fel och tog allting ett steg längre. Nu måste dom betala den elektrikern för dom 3 timmarna det tog för honom att felsöka för att, trots allt, komma fram till exakt samma slutsats som Christoffer.
Det var så otroligt kränkande och tillochmed jag blev sur när han berättade det.
Det är inte heller det enda som händer. Det är mycket Christoffer föreslår som är skit bra, uträknat och uttänkt, som hans pappa inte lyssnar på alls. För fem öre. Fastän hans pappa ber om lösningar på olika problem så tar han inte alls till sig det som Christoffer föreslår.
Noll kommunikation har dom också. Hans pappa kan helt plötsligt komma med ett jobb som varit bestämt hur länge som helst och säga till om det typ 10 minuter innan dom ska vara där. Stackars Christoffer vet ju ingenting..
Hur länge vi bor kvar här uppe? Det vet vi inte. Men det dröjer inte länge förrän vi flyttar - tro mig.